Sitter och kollar på en skitäcklig dokumentär på fyran om en flicka med för många armar och ben. Just nu håller de på att operera henne och sånt har en tendens till att ge mig kräks så jag började leta efter min barndoms barnprogram på youtube istället.

Kommer ni ihåg boktipset?

Jag läste nånstans (kommer tyvärr inte ihåg var så jag kan inte ge cred) om att folk som blir upprörda över teletubbies så kallade gayvinkling definitivt aldrig såg barnprogrammen på 70- och 80-talet. Det stämmer nog. Har ni, i barnprogramsvärlden, sett något gayigare än boktipsets intro?

Ok, jag är inte känd för att vara en sån som äter. Eller jo, jag gillar att äta men jag ids inte fixa mat. Min syn på middagsmat är oftast pasta som jag blandar med lättstuvad spenat (sån fryst man köper på påse), knäckebrödsmackor eller nåt.

Kissapan och hennes familj brukar ta sitt medmänskliga ansvar och peta i mig "riktig mat" med jämna mellanrum så att jag inte dör av skörbjugg. 

I lördags var jag bjuden på middag av min styvpappa och hans tjej och de hade köpt div färdigrökta fiskar (bla en supergod  pepparlax) på konsum som serverades med färskpotatis, grönsaker och lite annat smått och gott. Därför fick jag idag för mig att göra ett eget försök till "matlagning". Jag köpte sånadär nypärer, såndär fisk, såndär gräddfil, såndär stenbitsrom och sånadär gröna saker som typ är bönor eller nåt.

Jag googlade mig fram till hur man kokar potatis, man ska koka upp vattnet först och sen lägga i potatisen (det var just detta jag var lite osäker på) och jag googlade mig fram till vad jag skulle göra med de gröna sakerna (koka upp i vattnet). Sen blandade jag gräddfilen och stenbitsromen till en sås och la upp allt på en tallrik och åt. Det vart faktiskt ganska gott till och med.

Men nu till grejen, jag är helt slut! Det är ju jobbigt och ansträngande att laga mat. Och då har jag inte ens diskat än!

Hur i helvete orkar ni som håller på och äter mat varje dag?