Det går inte bra nu, jag har problem med teorin i skolan vilket känns skitjobbigt. Jag hatar att bo i Malmö vilket känns skitjobbigt. Jag saknar mina vänner vilket känns skitjobbigt.
Jag skulle kunna fortsätta men det skulle bli skitjobbig för er att läsa, vi kan väl dra slutsatsen om att jag inte är på topp just nu helt enkelt.
 
Jag benar ut lite för er så slipper ni undra och slipper ställa frågor som jag ändå inte orkar svara på just nu:
Skolbiten kommer att lösa sig, jag har inga alternativ där, den MÅSTE lösa sig. Jag har helt plötsligt stött på ett problem hos mig själv som jag inte varit medveten om tidigare nämligen att det tar lång tid för mig att lära mig nya saker. Vad detta kommer ifrån vet jag inte, jag har alltid varit en sån som lärt mig snabbt tidigare. Inte nu längre. Helt plötsligt så förstår jag mig inte på mig själv längre, någonstans har jag en spärr som måste bort. Jag har inte lång tid på mig, jag måste lära mig detta nu. Jag hänger mitt sista hopp på min envishet och tragglar vidare. 

Vi har fått börja lite smått med simulatorövningar och dessa går skitbra därför känns det helt galet surt att jag fastnar på teorin. Skulle jag vara kass rakt igenom hade det ju varit en annan sak, då hade det ju helt enkelt inte varit ett yrke för mig. Nu är jag inte kass rakt igenom och jag försöker att komma ihåg det också, inte helt enkelt alla gånger.
 

 
Malmöbiten då? Ja det är inte så mycket att göra, skolan ligger här så jag får gilla läget. Jag ska väl kanske erkänna att jag inte är helt rättvis i min bedömning eftersom det enda jag ser av Malmö är flygplatsen, mitt hus och parken där jag promenerar med hunden. Jag hinner inte se mer. Jag är på skolan mellan 8 och 16-17 på vardagarna och på kvällar och helger pluggar jag och försöker ta igen lite sömn. Jag försöker intala mig själv att det blir fint här på sommaren. Det återstår att se.

Jag känner ingen här, det är nog det jobbigaste. Jag saknar mina gamla vänner och jag har inga nya. Hur i helvete klarar sig folk som inte har några vänner? Jag går under redan efter två månader.
 
 
Sådant är läget, förhoppningsvis så vänder det. Ännu mer förhoppningsvis så vänder det ganska snart.
 
Eftersom det här inte är en gnällblogg och eftersom jag inte har särskilt mycket positivitet i kroppen just nu så tänker jag lämna er åt ert öde tills vidare. Jag läser era kommentarer men just nu orkar jag inte ens fundera på att svara. Ni kanske kan svara på varandra så länge eller nåt?
Ni är ett gäng som väntar på mailsvar också, ni får vänta ett tag till. Det kommer men kanske inte den här veckan. Förlåt.
 
 

Drina – request start-up and push-back.

Idag i simulatorn sa jag åt ett plan att stiga lite högre än vad som anses normalt och dessutom till en (av mig helt egenhändigt) påhittad flygnivå.

"climb to flight level three-one-ten" sa jag och väntade snällt på en read-back från piloten, "ehh say again" får jag till svar i lurarna samtidigt som min instruktör börjar tokskratta brevid mig. Ok, jag borde veta att 310 inte uttalas så och jag borde vet att det är helt omöjligt för en boeing att flyga så högt, det är nog omöjligt för alla plan, men men. Förutom detta, och förutom att mina klasskamrater skrattade åt mig hela lunchen har dagen varit bra.

Det här börjar mer och mer likna en gnällblogg. Sorry. Det är mycket just nu, orkar inte knåpa ihop något roligt helt enkelt.

Pluggar en hel massa gör jag som sagt, försöker få plats med roligare saker också. Igår var det fest på skolan, inspark för de två klasser som började före oss. Inte världens roligaste fest men helt ok, jag tror dock att jag och Catrin hade roligare när vi förfestade här hemma. 

Nu ska jag iväg och hjälpa två klasskompisar att flytta. Imorgon blir det heldag med plugg, nästa vecka har jag mitt första mastery. Fram till dess blir det inte roligare än så här.

Hahaha fan vad patetisk jag låter i föregående inlägg! Vill ni höra något som är ÄNNU mer tragiskt?

Jag har under flera dagars tid tänkt att jag borde klippa tånaglarna, varje gång jag duschar så ser jag ner på mina fötter och inser att det fan är dags. Men jag gör det inte, jag anser att jag inte har tid.. 

Jag pluggar så mycket att jag inte har tid att klippa tånaglarna. Det mina vänner, det om något är tragiskt!

Försökte stjäla åt mig lite samtalstid med de saknade skitungarna ifråga tidigare ikväll men deras mor var så stressad (som vanligt) att hon inte ens lät mig försöka.

Istället pluggar jag mig rödögd och försöker att inte tänka på att alla jag bryr mig om är någon annanstans..

Det som omöjligt skulle kunna hända har hänt. Lilla J har börjat blogga!

Om ni tycker att det är positivt så vill jag passa på att ta åt mig av hela äran, det är tack vara mig, mig och mig som han fick denna fantastiska idé. 

Tycker ni däremot att det är skitlarvigt med ännu en skittråkig blogg som tar upp viktigt internetutrymme så skyller jag allt på vår (hans) taskiga uppväxt. 

Ett tredje alternativ skulle kunna vara att min lillebror har en egen vilja.. (HAHAHAHAHA) 

Läs om hobnobs, uschtersund samt Lilla J:s och M med M:s nybildade samboskap här!

Tack för alla grattis som trillade in i tisdags! Inte bara här utan även på fejjan, i mailen, på telefonen och med snigelpost. Väldans glad vart jag.

Dagen spenderades i skolan och mina fina klasskamrater grattade för fulla muggar, jag har nog aldrig träffat folk som tycker att födelsedagar är så speciella tidigare.

När skolan var slut och det var dags att åka hem så deppade jag däremot ihop totalt, kombinationen av sömnbrist och insikten att jag inte har mina vänner på plats slog mig som med en slägga i bakhuvudet. Efter ett par tårdränkta telefonsamtal till div nära och kära och efter lite plugg och öldrickande uppe hos Viktor kändes det dock bättre.

Grejen är att jag sen tonåren är van att bo långt bort från mina familjer men jag har alltid haft mina vänner på en armslängds avstånd. Födelsedagar, jular och andra högtider utan familj slutade jag att må dåligt över som 15-åring men det här var första gången som mina vänner inte fanns nära. 

Jag drar alltså slutsatsen att vänner är viktigare än familj. Åtminstone i min värld. 

Nu var ju inte planen att just du pissenisse skulle shoppa loss inför min födelsedag. Önskelistan är mer riktad till de som faktiskt vet vad jag heter på riktigt..

Men när jag ändå håller på, här kommer ett par önskemål till:

Real ultimate power: The official ninja book

How to build a robot army

How to be a superhero

The government manual for new superheroes

How to be a genius

och för säkerhets skull:

How to be a villain