Var nyss ute med hunden och på hemvägen hamnade jag bakom den här personen:

Ok att det är ovanligt varmt för att vara oktober, vi har inte ens fått snö än och det är bara minusgrader på nätterna men kom igen!? De flesta av oss har plockat fram både höstjacka, mössa, vantar och halsduk. Inte den här tjejen, hon har plockat fram minikjolen från 90-talet. När det är fyra plusgrader ute och blåser halv storm så hade åtminstone jag valt att bära strumpbyxor/leggings till kjolen.

Jag vet inte om jag tycker synd om henne eller tycker att hon är modig. Jag inser att jag låter som en gammal tant när jag säger att hon är dumdristig men satan i gatan vad kallt hon måste ha det om sina "private parts"..

Fast vem vet, hon kanske har blivit utmanad av en bloggkamrat?

Jag har en teori om vad som ligger bakom den här tjejens val av "fotomin".

När hon var i tidiga tonåren så var hon med om en fruktansvärd olycka då hon krossade käken på nitton ställen. Landets bästa kirurger kämpade i tretton timmar med att rädda hennes liv och till slut var de tvugna att surra ihop käften på henne för att hon skulle kunna läka ihop.

I sju år fick hon gå med munnen stängd, för jodå så lång tid tog det för en så komplicerad fraktur att läka.

Tänk er sju år utan att kunna öppna käften. Sju år på en diet av soppa och flytande alvedon. Sju år utan att få visa omvärlden att hon ägde förmågan att kunna forma sin tunga som en blomma. Sju år utan att kunna vissla. Sju år utan att få använda tungskrapa.

Ja tänk er, under sju år ville hon inget annat än att gapa så när de sju åren var över bestämde hon sig för att aldrig mer stänga munnen. 

Sen dess har hon sett ut så här:  Gaptjejen